Som svar på diskussionen kring Frames rekryteringspolitik reflekterar direktör Raija Koli frågor kring rekrytering och förändring
En förändring är på gång, men hur snabbt är tillräckligt snabbt? Denna fråga har jag funderat på sedan diskussionen kring vår rekryteringsannons gällande Svenska Kulturfondens lärlingsplats tog fart. Vi har gjort ett löfte om en förändring från det helvita, men resultaten har inte kommit tillräckligt snabbt.
Denna blogg är ett nytt forum där vi kan öppna upp det vi håller på med och vad vi tänker om världen vi lever och arbetar i. På Frame har vi en tendens att skicka ut infobrev och pressmeddelanden om beslut som är gjorda, bidragsbeslut, fastslagna program och, som nu, annonser om öppna poster eller program. I den här bloggen kan vi tala om saker som är på gång, om sådant som så att säga händer bakom scenen. Den ger oss ett utrymme att tänka högt om det vi håller på med. Jag hoppas att den ökar transparensen och öppnar upp ett forum för diskussion. Alla som jobbar på Frame kommer att skriva blogginlägg men även andra som är engagerade och arbetar på nutidskonstfältet.
Jag är tacksam för alla kommentarer vi fått om vitheten på Frame. Varje stöt är en stöt i rätt riktning. Trots att diversiteten ökat jämnt i många områden vi jobbar med, är det ändå ett faktum att de sju människor som sitter i vår styrelse, de fyra som sitter i vår bidragskommitté samt vi sex som har fast arbetskontrakt är just nu alla vita. Många av oss representerar minoriteter, men vi är alla vita.
Bort från det helt vita – vad händer på Frame?
Förändingar sker i olika faser. Undervisnings- och kulturministeriet utnämner medlemmarna i Frames styrelse. Senaste höst bad vi ministeriet att innefatta minoritets representanter i styrelsen som börjar sitt arbete i april detta år. Vi hoppas på att få besked snart. Processen för att ändra språket till engelska för styrelsen har satts igång. Eftersom vi distribuerar statlig finansiering har de ansökande rätten att lämna in deras ansökan på de två officiella språken finska eller svenska. Styrelsemedlemmarna behöver dessa – mest finska – för att kunna läsa [och bedöma] ansökningar.
Bidragskommitténs medlemmar byts vart annat år. Följande kommitté startar sitt arbete i december och vi arbetar för att ändra på färgen i denna arbetsgrupp. Vi kommer att öppna ett nytt initiativ av inklusivitet i slutet av mars, som jag tror kommer att öka diversiteten i denna kommitté. Bidragskommitténs medlemmar måste dock kunna finska tillräckligt för att kunna läsa ansökningarna.
I år tar vi itu med kvotering i rekrytering. Vi lediganslår en position för kuratorer och konstarbetare som är underrepresenterade personer av färg.
Sen har vi den fasta personalen. Beständighet är ett drag i finländska samhället med markant starka rättigheter för arbetare. Förändringar i personalen kräver att någon säger upp sig. Några av dessa poster/tjänster är bundna till kravet att kunna finska: kommunikation, bidrag och den administrativa personalen måste kunna läsa, skriva och prata finska och helst också svenska. De utgör tre tjänster av sex. Resten kunde med vissa arrangemang klara sig med engelska. Förändringen av denna väldigt synliga del av personalen kommer inte vara omedelbar.
Ny expertis i kuratering och förmedlande av konst
Behovet för en mångsidigare personal är nu solklar. Det förflutna, även de senaste åtta åren då Frame funnits till, är en annan sak. Då jag ser på de många rekryteringar jag gjort under mina år som direktör på Frame, har ändringen till en mera mångsidigare grupp sökande markant ändrats under de några senaste åren.
En ingrediens i denna förändring är Magisterprogrammen Praxis på Konstuniversitetet och ViCCA på Aalto Universitet. De har förändrat kuratorfältet i Finland sedan 2015 framåt. Detta har haft ett direkt inflytande på Frame. Under de senaste fyra åren har vi anlitat praktikanter, assistenter och koordinatorer som inte pratar finska.
Praktik som en dörr till nya erfarenheter
Praktikanterna kommer till oss genom olika program. Vi samarbetar med universitet, olika organisationer som t.ex. biennaler och somliga är bekostade av fonder. Vi använder praktikplatser för att öppna assistentjobb som en möjlighet för människor som vill komma in i nutidskonstfältet att få erfarenhet och kontakter.
Sedan 2018 har vi haft tre unga professionella i början av sitt arbetsliv inom konstfältet via Svenska kulturfondens lärlingsprogram. Lärlingsstipendierna är för konstnärer och hantverkare som har avslutat sin egentliga utbildning och vill förkovra sig under professionell handledning eller för personer som har studerat museiämnen och vill skaffa sig internationell erfarenhet. De sökande måste först själv hitta en plats och sedan själv söka bidraget.
Svenska kulturfondens uppdrag är att stödja utbildning och forskning, konst och kultur och samhällsservice som gynnar det svenska i Finland. Den sökande bör ha någon koppling till det svenska i Finland och man bör kunna svenska.
Praktikantsamarbetet med organisationer som Svenska kulturfonden är värdefullt. Den öppnar upp en position vi annars inte skulle ha. Om också denna speciella finansiering utestänger somliga, är det viktigt att komma ihåg att minoriteter sällan är homogena. Det finns minoriteter inom den finlandsssvenska befolkningen: personer av färg, arbetarklass, personer som inte pratar finska och så vidare. Lärlingsstipendiet ger dessa människor ett tillträde till ett arbete inom ett fält de annars kunde ha svårigheter att komma in i.
********
Jag hoppas, att Frame om ett år ser annorlunda ut. Om vi har lyckats i vårt arbete för förändring, kommer vår organisation att spegla Finland som hon ser ut idag och förändringarna inom nutidskontfältet. Jag kan bara hoppas att denna förändring fungerar som en sten som kastas i havet: att den föder vågor av förändring också längre borta.
— Raija Koli
Raija Koli är direktör på Frame Contemporary Art Finland.
Denna blogg är en plattform för reflektioner kring arbete, aktuella ärenden och diskussioner inom nutidskonsten. Blogginläggen är skrivna av Frames personal med bidrag av andra.
Denna bloggpost publicerades på engelska och på svenska.
Fotnot: Ett problem med diskussionerna på de social medierna gentemot de vi för personer emellan är att saker ändras eller hamnar på villovägar i översättning: vi har aldrig använt det engelska ordet “diverse” för att beskriva vår personal. Det svenska ordet vi använde i rekryteringsannonsen för lärlingen var “mångsidig” och syftade till de många områden vi jobbar på och de många uppgifterna lärlingen har. Det skulle vara fint om vi kunde översätta allt till finska, svenska, engelska och de olika samiska språken, men tyvärr har vi inte tillräckligt med resurser.